Att leva som jag o Hannes gör och har gjort de senaste 8 månaderna är som att leva i en berg-och dalbana. Ena stunden tycker man det är jätteskönt att bara behöva ägna sig åt sig själv o bara prioritera det och andra stunden är det ett rent helvete och det gör ont i hela kroppen, så är det iaf för mig.
Jag har haft några riktigt bra veckor nu och det har känts super, kanske mycket för att jag inte varit ensam så mkt eftersom MoS(mamma o sven) oftast är hemma förutom när de jobbar natt.
Men i fredags hade jag en sån där riktigt tung kväll och jag skulle kunna satt mig på första tåg till Oslo om jag hade haft möjlighet. Det har ännts väldigt konstigt att va i Mjölby så länge utan att han varit här, att se nya människor i vår gamla lägenhet som vi tömde i mitten av oktober och veta att alla våra genemsamma saker står i ett förråd och kommer inte få packas upp förrän om MINST 1½ år, klart det sätter igång en massa saker i huvudet.
Hannes o jag ser väldigt annorlunda på våra liv och vår framtid men har ändå nåt gemensamt, att båda ser varandra i sin framtid vilket är det viktigaste.
Jag kände mig under dagen igår att jag inte var alls lika lätt i hjärtat som jag har varit den senaste tiden så kände att jag verkligen behövde ordbajsa rejält med Hannes för att få mig o inse att vi har det som vi har det av rätt anledning.

Så efter min praktik igår pratade vi vårt längsta samtal sen han flyttade till Oslo o det var riktigt jävla gött! Han fick mig återigen inse att han älskar mig och vill va med mig just för att jag är jag. Han fick mig även att inse att vi verkligen ska göra allt för att klara av detta o så snabbt som möjligt få vårat gemensamma liv tillbaka.
Hannes är den mest positiva människa jag känner och han kan ALLTID få mig o skratta samtidigt som jag tjuter o det är just det jag älskar med han. Jag önska jag kunde få ha en liten Hannes på min ena axel hela dagarna så att jag kunde få samma syn på saker o ting som han kan.
Han är en helt jävla underbar och jag är fortfarande efter 5½ år jävligt imponerad att just jag lyckades knipa honom:)
Vi bestämde även att jag kommer följa med honom till Oslo på annandagen fram till 29:e då vi åker hem igen eftersom vi flyger till Gran Canaria 30:e. Så vi får alltså 2 hela veckor tillsammans nu och det är vi mer än värda.

Förövrigt så har vi 3-årig förlovningsdag på julafton, den ni!

Så tack ännu en gång Hannes för att du gör livet lite lättare och för att du är PRECIS den du är! <3