Självkänsla vs självförtroende
Det är många där ute som inte vet skillnad på självkänsla och självförtroende, och ska jag va ärlig så hade jag inte suuuuuperkoll på det innan jag började här uppe men det har jag nu.
Om man slår upp ordet "självförtroende" kan det stå:
"Stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera."
"Stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera."
Och slår man upp "självkänsla":
"Medvetenhet om den egna personlighetens värde."
Skillnaden mellan dessa är främst alltså att självförtroende är det man behöver för att kanske få saker gjorda,våga göra saker, uppnå sina mål osv och självkänsla är ens egenvärde som jag ser i just mina ögon och hur det känns att vara just jag. Självförtroende kan byggas upp med hjälp av komplimanger o puschande från andra medans självkänslan oftast behöver byggas upp inifrån en själv, men även med hjälp av andra.
För att göra det lite mer tydligt tänkte jag använda mig själv som exempel.
Många tror att jag har bra självförtroende och/eller självkänsla för att jag är så öppen av mig, glad, och bjuder gärna på mig själv osv men det är inte helt sant.
Jag har nu efter ett halvår i Sunne insett att mitt självförtroende är på topp medans min självkänsla är på botten, trodde inte att det skulle va så stor klyfta men det är det.
Jag har även kommit underfund med varför det är just som det är.
Under hela mitt liv har jag hållt på med olika prestationsaktiviteter i form av sport typ fotboll o innebandy, teater, dans, sång osv där man hela tiden fått beröm i form av "Bra jobbat!", "Vad duktig du är", "Du sjunger verkligen jättefint", "Fan vad rolig du är", "Snygga mål" ja, ni fattar vinken.
Detta gör naturligtvis att mitt självförtroende byggs upp, jag känner att jag kan och är duktig vilket resulterar i att jag fortsätter spela fotboll, stå på scenen osv.
MEN det som då glöms bort är jag, Julia. Inte får man ofta beröm för "Vad duktig du är på att vara just du".
Jag har helt enkelt byggt upp ett jäkla självförtroende eftersom jag vet att jag är bra på det jag gör å det står jag verkligen för idag!
Allt detta beröm har dock fått mig o tro att jag endast duger när jag presterar nåt, inte när jag bara är.
Jag menar nu inte att beröm inte är bra, för visst är det de. För hade jag inte fått all den cred jag fått under åren kanske jag slutat med fotbollen efter 1 år och jag kanske aldrig ställt mig på scenen igen efter att ha sagt en fel replik osv, men självkänslan har lixom försvunnit på vägen.
Jag har idag en väldigt stort bekräftelsebehov för jag måste hela tiden höra att jag är bra, annars tror jag inte att jag är duger. Jag har fortfarande efter 5½ år svårt o förstår varför Hannes vill va just med mig, vilket medför mycket svartsjuka. Jag tycker inte att jag ser bra ut och kan ibland bli ledsen för jag känner mig så missnöjd med vad jag har, detta gör att jag har väldigt svårt att ta emot komplimanger gällande mitt utseende-jag förklarar gärna bort dom. Jag tror även att alla bra saker som hänt under åren i form av nya jobb, nya bekantskaper, att ha kommit in på utbildningar, fått roller i uppsättningar bara har hänt av en slump och inte för att det beror på mig och mitt sätt att vara.
Detta är alltså något som jag jobbar med väldigt mycket för att känna mig tillräcklig utan bra prestationer. Det är ett svårt och långt jobb jag har framför mig men jag är riktigt målmedveten och tror att jag kommer lyckas!
Hoppas ni har fått lite klarhet vad det handlar om och att det kanske fått er att fundera hur ni faktiskt har det och hur ni känner inför detta.
Är det någon som känner att de skulle vilja ha hjälp med något eller undrar nåt, tveka inte att höra av er till min mail ([email protected])så ska vi se om vi kan hjälpas åt för att nå dit du vill för allt är möjligt, det vet du väl?:)
"Jag är en värdefull människa, jag duger precis som jag är och jag är stolt över och tycker om att vara mig själv"
Kärlek till er!
Kommentarer
Postat av: Sophie
Jag har varit i samma sits och något som fungerade för migvar att affirmera, överallt och hela tiden. Jag hade lappar överallt; på spegeln, på toastolen, i kylskåpet, på köksfläkten, facebook, bloggen, i kalendern. You name it! Du har kommit långt på vägen redan eftersom du uppmärksammat det själv och eftersom du bestämt dig så kommer detta gå som en dans. Du är en fantastisk människa, glöm inte det!
Postat av: Julia
Tack så mycket Sophie för dina ord, tips och pepp, det behöver jag!
Jag jobbar också mycket med affirmationer och jag börjar sakta men säkert kunna läsa dom högt utan att rynka näsan och pusta o frusta utan istället kunna ta ta till mig av det jag faktiskt ser och säger. Jag har dock en lång väg kvar innan jag verkligen kommer kunna ta åt mig och mena det jag säger men jag känner mig hoppfull och det känns underbart!
Ta hand om dig!
Tack!
Trackback
