Ja, det alltid ett aktuellt ämne och jag vet att många har tankar och funderingar om det, vare sig det är bra eller dålig vänskap.
Jag tänkte bara skriva några rader om vad jag tycker och tänker om vänskap/vänner.

För mig har det kommit många vänner och det har gått många vänner under alla år MEN jag har ett tjejgäng som jag hängt med sen jag va tp 6 år och de har sen dess alltid varit en del av mitt liv fast vi gått i olika skolor, bott i olika städer eller vad det nu kan va som gjort att vi inte haft kontakt 24/7. De har alltid varit tjejer som jag skulle kalla "Sex and the city tjejer":) De är snygga, har snygga kläder, gillar att parta osv och jag har alltid varit det svarta fåret. Jag har varit typ emo, punkare, metaltjej osv men jag har ALLTID fått vara en del av dom och de har alltid accepterat mig för just den jag är. Just nu pluggar de flesta av dom i Uppsala medans jag är i Värmland o vi hörs knappt nånting i vardagslivet men så fort vi är hemma i Mjölby samtidigt försöker vi höras o träffas och det tycker jag är superskönt!
Det finns aldrig nån press att vi MÅSTE höras eller MÅSTE ses utan vi vet att vi alltid finns där för varandra om vi vill och behöver och det är en grymt skön känsla.
Så vill bara passa på o tacka hela det gänget för att jag alltid fått vara eran "Jullan"!:)

När jag flyttade upp hit började jag jobba väldigt mkt med mig själv som många vet och är det nåt jag lärt mig är att Jag äger min egen tid och att jag alltid ska utgå från mig själv och sätta mig själv i centrum och i första rum.
Detta kan tyvärr komma i kläm när man kommer till vänskap för där är man van vid att alltid ställa upp för andra.
Men det är skilland på att ställa upp för andra och att rätta sig efter andra.
Jag hoppas verkligen att mina vänner vet att jag finns här även om jag inte ringer, eller inte orkar ses en kväll för att jag behöver vara ensam. Det handlar inte om att man dissar andra utan att lyssna på sig själv och göra det man behöver och det är viktigt!
Och kan inte ens vänner acceptera det är inte det några riktiga vänner, det anser iaf jag!

Vänner ska finnas där i vått och torrt och man ska inte behöva höras hela tiden bara för att försäkra sig om att vänskapen består, den ska bara kännas och finnas där.


Kommer kanske fortsätta skriva om detta nån annan dag men detta får bli allt för denna morgon.
Så som sagt, kan inte era vänner acceptera det ni behöver och vill kanske det är dags att fundera på om det ens är riktiga vänner?

Ta dig en funderare, vilka är dina riktiga vänner?


Haha, tycker denna bild visar väldigt tydligt att jag är det svarta fåret men ändå en i gänget! :)